Svårighetsgrader i Texas hold’em och Omaha

Omaha presenteras ibland som en ovanligt avancerad pokervariant på grund av de extra möjligheter som uppstår då starthanden består av fyra kort och tillsammans med de fem gemensamma korten kan hela nio kort kombineras. Omaha är givetvis ett tämligen komplicerat spel, men det går ändå att hävda att Texas hold’em är betydligt värre i sammanhanget.

Om man enbart inriktar sig på reglerna är Omaha förstås något mer invecklat än vad Texas hold’em är. I Omaha tillkommer några specialregler som gäller hur handkorten får kombineras med bordskorten samt ytterligare specialregler i Omaha Hi/Lo.

Men reglerna lär man sig ändå relativt fort och därefter är dem problemen avlägsnade. Det är vid en jämförelse av de strategiska olikheterna som denna artikel vill påstå att Texas hold’em är den mer krävande varianten av de båda.

Poker är ett spel som består av bristfällig information och svårigheten i spelet är att göra goda beslut under sådana premisser. Om man vidareutvecklar detta går det att fastställa att de allra största svårigheter uppstår när det finns många närliggande möjligheter att ta ställning till. Och i Texas hold’em gäller detta i högre grad än i Omaha.

I poker blir besluten generellt svårare desto lägre rankingen är på händerna du spelar – bortsett från uppenbara skräphänder. Ett par är mer svårspelat än ett tvåpar, ett tvåpar är mer svårspelat än en triss, en triss är mer svårspelad än en stege och så vidare. Med detta menas inte att det är svårare att spela sämre händer för de har mindre chans att vinna utan att det med sådana händer tillkommer fler möjligheter som måste iakttas.

Säg att du har K♠ J♥ och floppen kommer 9♣ T♠ K♣. Du satsar och alla lägger sig utan en spelare som höjer stort. Säg att det är inledningen av en turnering och du vet ingenting om din motståndare. Dina alternativ är att lägga dig, syna eller kontrahöja vilket innebär att du ibland blir pot commited. Knappast något lätt beslut med andra ord. Men ett ganska vanligt beslut att ställas inför i Texas hold’em. Jämför i stället med om dina hand var Q-J som inneburit att du haft en stege. I detta läge har du en helt annan kännedom om var du står i handstyrka i relation till motspelaren.

I Omaha existerar inte situationer där du måste ta ett beslut kring en stor pott med endast ett par i samma utsträckning. När det gäller Omaha Hi på fulla bord skulle man nästan kunna säga att Omaha ”börjar” vid en triss: så länge du inte har en triss finns det sällan anledning att involvera sig på allvar i en hand.

På grund av detta undslipper du automatiskt många av de situationer där möjligheterna är som flest och besluten därmed som svårast.

De extra svårighetsmoment som uppkommer i Omaha är kanske framför allt mängden av olika vägar händerna kan utvecklas under given. Ett nytt kort på bordet har en större genomslagskraft i Omaha än i Texas hold’em då det råder större ”latens”.

Den här artikeln är inte skriven för att få dig sluta spela Texas hold’em och byta till Omaha, utan för att belysa viktiga skillnader hos dessa två pokervarianter rörande strategi. De flesta pokerexperter brukar säga att det är nyttigt att prova på flera varianter för att utvecklas som spelare.